Välkommen till denna informationssida om den norska fa­mil­jen Haf­skjolds tid­ig­are namn­lösa släkt­tradition. Stav innehåller strids­konst, läke­konst med all­männa häl­so­råd och en hed­niskt rotad livs­å­skåd­ning med målet att hjäl­pa oss att se verkligheten som den är och ge oss en di­stan­se­rad syn på till­va­ron och oss själva. Stav är i sig själv inte en religion enligt Ivar, men kan bli en del av ens egen om man så vill.

Informationen på denna sida har sammanställts i samråd med och under över­in­se­ende av Ivar Hafskjold och beskriver Stav såsom han lär ut den idag ur en skan­di­nav­isk syn­vin­kel. Denna stil kallas Heimbu Stav och tonvikten på det som lärs ut läggs något an­nor­lun­da från den Stav som lärs ut av Ivars fyra första elever, vilka har grundat sina egna stilar.

Detta är inte en sida om forn sed, asatro eller runologi och det är inte en sida från vilken det lämpar sig att citera given in­for­ma­tion i upp­sats­er eller skol­ar­be­ten i något av dessa ämnen. Den som däremot vill skriva om Stav kan med fördel ställa frågor i Yahoo!-di­skus­sions­grup­pen stav-web.

Stavrunor är mitt försök till att bidraga till att bevara Stav för kommande generationer. Ut­ö­ver mitt tack till Ivar, som med sin utlämnande generositet och sitt obeskrivliga tålamod delat med sig av sin fa­mil­je­tra­di­tion, vill jag passa på att sända mina hälsningar till Roland, Genet, Arnulf och den senares fotograferande vän Marcus Bagge som på ett di­rekt sätt hjälpt till med utformning och innehåll vid olika tidpunkter. Tack ska ni ha al­le­sam­mans.

Felskrivningar kan ingen annan än ansvarige undertecknad skyllas för.

Gordon, webbsidesansvarig 

Bakgrund

Stav är ursprungligen en namnlös familjetradition som har förmedlats i den nor­ska släkten Hafskjold. Den har fyllt sin funktion som släktens utbildningssystem genom generatio­nerna, liksom kun­skap och alla typer av vanor har förts över från föräldrar till barn i an­dra fa­miljer.

Namnet Stav kommer från uttrycket sette stav, som när Ivar Hafskjold växte upp var det man sade när man skulle gå ut för träna med va­pen eller gå igenom runställning­arna.

Sammanfattat i en mening, så har det sagts att Stav är ett sy­stem av rekomendationer, byggt på många generationers er­far­en­he­ter. Det finns inga krav eller måsten. Det är och har alltid varit en an­pass­nings­bar och levande tradition, inte en fossiliserad intakt stil av vi­king­ati­da strids­konst.

Stav innehåller många olika delar som tillsammans bildar en unik hel­het. Målet med att träna Stav är att man skall lära sig att se ver­klig­he­ten; verkligheten om sig själv, sin om­giv­ning och världen vi lever i.

Myck­et av det vi frågar Ivar om är sådant som han hört kanske en eller två gånger när han var barn. En del vet han att han har glömt, annat är han osäker på. En fråga han ofta ställt sig är när saker och ting egentligen in­för­li­va­des i traditionen och han har en känsla av att det på något sätt kom in myck­et under 1600-talet, då runorna fick ett uppsving och blev in­tres­san­ta inom adelsväsendet.

Även om Ivar önskade att han hade varit mer intresserad och lärt sig mer när han var ung, vill han inte att vi skall ta allt han säger för att vara hugget i sten. Det viktiga är att vi själva arbetar med vad vi har. Samtidigt är det också viktigt att bevara och do­ku­men­te­ra det han faktiskt lärde sig så intakt som det är möjligt, eftersom det är en del av vårt kulturarv och delar av det kan vara mycket gammalt arve­gods och därmed en o­vär­der­lig kulturskatt.